Vi samarbetar med ett företag i Shanghai som håller på med hairstyling, och dom bjöd såklart på gratis hårklippning, egentligen var det inte själva klippningen i sig som var så speciell, utan deras produkter för att färga håret. Det är nåt amerikanskt grejs, som tydligen är bra som fan; nu är det ju bara så att vi är i Asien, och i asien så har dom inte riktigt koll på oss västerlänningar, så när dom skulle färga mitt hår kan jag utan att överdriva påstå att jag såg ut som världens största påskyckling, det var det värsta, jäklar va fånig jag såg ut. Men efter att chefen sett mitt ansiktsuttryck dagen efter och själv bedömt det, fick jag en ny färgning av deras mästare, han som utbildar alla andra hårstylister inom färgning i Shanghai, och det blev ju som natt o dag, han räddade mig från att se ut som en byfåne i en månad (innan jag kunde klippa av skiten). Hur som helst, jobbar jag ju me folk o sådär, så det är klart jag snackade med deras human resources department, ja vad säger vi i Sverige? Samma? Ja jag snackade med deras personal och rekryteringsansvarige, och det var ju intressant. Kina har stora problem med "service", det är på många håll ett helt okänt begrepp, och som jag tidigare försökte förklara så har dom ju inte så mycke stil och är ganska äckliga de här kineserna. Så jag frågade lite försiktigt går det verkligen att träna vissa kineser inom vissa områden, jag menar är det inte svårt att förklara vad bra service är ifall de aldrig sett det, och liknande grejjer. Jo förklarade den här mannen, som va ganska rolig, men väldig rätt-fram i stilen. Det första steget är att man tvingar alla till att duscha på morgonen innan man kommer till jobbet, men eftersom många inte duschar mer än ett par gånger i veckan, är det inte alla som har dusch, utan går till såna allmäna bad eller duschus, så då har man en dusch som de anställda kan använda om de kommer till jobbet lite tidigare. Alltså steg ett är att man måste lukta ok, det innebär att man tvingar folk att borsta tänderna och duscha. Nästa steg förklarade han var att skicka sina anställda (som var ämnade för lite högre befattningar) till att bo en vecka i ett femstjärnigt hotell. Här fick de se att ett renstädat rum är just "rent", och att en ren toalett inte har bajs på ringen, eller ingen toasits alls eftersom man ställer sig upp på porslinstoaletten för bajsa, utan nej, rent är 100% rent, dessutom får de njuta av proffsig service, inge spott i lobbyn, renstrukna skjortor på de anställda, alla i samma uniform eller varianter av samma uniform beroende på grad eller avdelning inom hotellet, dessutom inte minst, ett leende! För är det nåt kineserna inte begriper, är det att le och vara artig, inte ens deras flygbolag försöker vara lite trevliga, otrevliga jävlar, och inte ett leende så lång ögat kan nå. Dessutom ville jag ha kaffe, först fick jag en kopp te, då bad jag om en kopp kaffe, så fick jag en kopp kaffe, men fan knappt halva koppen full, så då bad jag om mer kaffe, då häller hon i te (ja det gjorde hon!) och tittade på mig precis som att ja nu har jag väl gjort mitt? Jag tittade minst sagt förvånat tillbaks på henne och kunde inte begripa hur hon kan tro att jag ska acceptera att halva min kopp kaffe är te! Va e de liksom!? Jag förklarade att antingen tar hon med sig den koppen ut och slänger den, eller så ger hon mig en ny kopp med kaffe, bara kaffe, ok? Jo det va ju ok, fast det var ju med en sur min. Men det är alltid såhär! Jag menar i thailand kan man väl skoja lite om det här med "Same Same - but different". Det tycker t.om thailändarna själva är lite roligt att dom försöker sälja det mesta och låtsas om att det är ju ungefär samma, fast alla vet att det inte är samma, men i Kina är det samma! Te är samma som kaffe, och fis vid matbordet är väl inget att bry sig om, och att låta folk gå ut ur hissen före man tränger sig in med väskor och allt, det är väl ingen skillnad? Eller att hålla inne knappen för att låta dörren vara öppen när folk som är fullastade kommer, nja det är väl inte så noga? I kina struntar man i stort sett helt och hållet i detaljer, när jag köpte några grejjer för nagel, ja strunt samma, men det är ett pulver som man gör nagelförlängningar med, inget speciellt, kalla det cement om ni vill, men det finns såklart i olika färger, vitt, snövitt, äggvitt, naturlig, rosa, genomskinlig, lätt beige, osv osv. När man då ber om natural, kan man få en burk med rosa, och då står man där och försöker förklara att jo men jag ville ju ha den där andra, och då ser dom helt oförstående ut? Det är ju liksom samma? Och ingen förstår vad man menar! Det är precis som hon flygvärdinnan som tycker te o kaffe är samma, folk tycker man är "ajamen, va e de för petig typ" när det kan röra sig om så totalt helt fundamentala skillnader.
Sen gäller det ju att hålla sina medarbetare i örat också, det är ju såhär att vi alla har viss personlig matriel, t.ex kan ju vår tjej som Nail Teacher, hon har ju nagellack, filar, och klippverktyg och sånt som är inköpt och bekostat av
företaget men som ingen annan får använda än just henne, detta är ju pga annars skulle dyra grejjer lätt försvinna om ingen är personligt ansvarig för det, ja hur som helst, ni fattar grejjen. Men så har vi ju också vissa grejjer som alla både kan och får använda, ett exempel på detta är våra olika väskor som tillhör företaget men som alla använder, ena gången kan det vara vår Make Up Teacher som stoppar ner sina grejjer och åker till Taichung och sedan kommer tillbaks samma dag, men då måste hon packa ur väskan så att nästa person kan använda den, mycket enkelt, eller hur? Men det betyder ju viss frihet under ansvar, att man litar pa att vi alla vårdar vår matriel och lämnar tillbaks den i samma skick som vi tog den.Jag kan också förtydliga för det där hemma som inte har det klart för sig, jag jobbar inte här för att vara Mr Popular, i min arbetsbeskrivning ingår också att ge dom en spark i röven när det behövs, (och det behövs mest hela tiden).
Förresten, det var ett tag sedan jag laddade upp videor, och för er där hemma är ju detta inga nyheter, men ni kanske har missat nåt av det. Jag kommer i fortsättningen att då och då ladda upp några klipp från teveprogramet 100 Höjdare, från kanal 5.
Denna gången är det om Ivan Trygg som Bor i sin Volvo Amazon året runt.
Tills nästa gång - pussipuss!
