Hejhej

Nyss hemkommen fran malaysia och ett par historier och erfarenheter rikare.
(ja egentligen malaysia x 2 eftersom jag var lite slö med att skriva här, fast jag har också inte haft så mycke att säga, så då är det ju inte direkt nån vits med att skriva här)

Jag kan väl förstå om ni tycker det är konstigt att jag snackar så mycke konstigt här, men att det kanske är lite annorlunda liv för mig, och att jag kanske måste göra lite mer kniviga val än vad som kanske är er vardag.
Bara i sadar lite allmanna ordalag kan jag val paminna er om att om man t.ex har en säng, kylskap och en garderob att stoppa kläderna i, och dessutom har ett tak över huvudet, då är man rikare än 75% av jordens befolkning. Vi får inte heller glämma att sådär 20% kämpar för sin överlevnad med mindre an 1US$ om dagen, och att sådar 50% av jordens befolkning får klara sig pa 2US$ varje dag, under sådana här förhallande kanske man gör andra prioriteringar eller har andra värderingar än ni där hemma.

Idag är jag nog både lite extra slö, och extra stressad på jobbet så idag har jag inte tid att skriva nåt långt, men det är ju skönt för er också, då slipper ni höra på mitt babbel, och bara kolla på bilderna, för det är väl egentligen dom ni gillar mest?

Vi börjar med JP:s kompis "Franco" inte så normalt namn för en taiwanes, men det är i alla fall vad han kallar sig, och han har kanske inte världens flashigaste bil, och just när den här bilden är tagen är klockan 01.30 och vi är alla lika fulla och på väg till "Room 18" från "Plush" och som sagt, bilen va inte sa värst fräsig, men han har i alla fall sydostasiens storsta backspegel.

Nu är vi hastigt o lustigt i Malaysia, det här går såklart att köpa i Taiwan också, men den här bilden är tagen i Malaysia. Det är sk. "Rou Gu Cha" direkt översatt till Kött Ben Te, varför det heter såhär vet jag inte, och när jag undrade skrattade kineserna också över det udda namnet, karakteristiskt för den här typen, ja vad ska man säga, det är ingen "maträtt" det är mer en stil att laga mat, ja det går nog inte riktigt att förklara, men strunt samma, när det är en viss sås/soppa, och det är gjort på nåt visst sätt, och oftast är det med inälvor, då ska det kallas Kött-Ben-Te.
På bilden är det något form av tarm tror jag, typ som rövhål, fast inte riktigt.

Tillbaks i högteknologiska Taipei och nu ska jag förklara, mittemot kontoret, eller ja på andra sidan vägen ligger Far Eastern Hotel, ett hyfsat jäkla dyrt hotell där priset för en natt börjar på runt 2,500kr, det är ju lite i saftigaste laget för de flesta, men intill hotellet finns en mindre galleria och som vanligt kan man allti köpa nåt billigt käk, där finns allt från fried rice, till japansk konstigt grejs, eller indisk mat om man nu gillar det.
Det går till så att man först beställer maten, sen får man ett kvitto, då går man med kvittot till "Cashier" och så betalar man, då stämplar dom kvittot och man får ett nytt kvitto, då går man tillbaks till där man beställde och visar upp kvittot, och då får man en sånhär grej som ni ser på bilden, varför? Jo eftersom det är en jäkla massa folk, och ljudvolymen är minst sagt irriterande hög, och det är ju ett stort ställe så det skulle vara svårt att se just när min mat är klar, men! Då har de fiffiga taiwaneserna kommit på nåt, jo serru, när min mat är klar, då börjar den här grejjen burra och vibrera och blinka och ha sig, så då känner/ser man att ojojoj, det va värst, nu är min mat färdig. Fiffigt va??

Ni där hemma tror ju som vanligt att kinamat är friterad kyckling i sötsur sås och lite ris, men det är ju såklart fel, jag skulle nästan vilja påstå att kinesisk mat är mer eller mindre oätlig. När jag går ut med mina jobbarkompisar för att käka nåt är det alltid omvänd proportionalitet i glädjen, ju gladare dom är, desto mer besviken blir jag, och är det sådär riktigt jäkla härligt traditionell kinesisk mat vill jag bara spy, ärligt alltså, det är så in i helvetes jävla äckligt. För det första måste man ju direkt börja förklara att man inte vill ha rövål, eller tarm, visserligen kan jag acceptera kycklingrövhål, men där går gränsen, tarm och sånt är inte skoj. Sen har vi ju alla möjliga former av inälvor och organ, ibland undrar jag ju va faaan gör ni av allt köttet?? Slänger ni det eller? Aldrig nåt vettigt att äta!
Ett annat frustrerande fenomen är den där jävla köttyxan, i sverige behövs i stort sett inte en köttyxa, eftersom om vi t.ex har ett kycklinglår, så skär vi ju längs med benet, så att köttet trillar av lite fint, och så har vi en hög med ben, och en hög med kött, och så äter vi köttet, och inge mer problem med det.
Tror ni man gör såhär i Taiwan, nejnejnejnej, man bara hugger itu skiten såklart, benpipor och småbitar av ben och slamsor överallt, sen bara på med en geggamojja sås så man garanterat blir rent nersölad runt munnen när man äter. Om man då när man tuggar, får lite ben i flabben (ja det kan ju räkna ut att man garanterat får) ja då är det bara att spotta ut på bordet, fräääääscht!
(På bilden äter jag nordkinesisk hotpot, det var nåt av det äckligaste jag ätit nånsin, samtidigt som de jag åt med var eld o lågor över hur ofattbart fantastiskt gott det var, fy fan..)

Eftersom det mesta i taiwan är ganska nytt, och det mesta som är nytt är ju inte så bra, alltid en massa fel, och ingenting funkar, ja precis så är det allt som oftast i Taiwan, ni kan ju inte fatta vicke klydd det är med posten här, men strunt i det just nu. Men andra problem är ju att Taiwan är så isolerat från omvärlden, och inte har samma form av Internationella samarbete som Sverige. Nar man da dessutom lånar hejvilt från hela världen med olika standard och synsätt på det mesta, blir det ju oftast bara en enda stor rora. Jag vill inte påstå att det här kylskåpet är dåligt på något sätt, men i sverige har vi ju en standard för det mesta, och ja, jo men ni vet, hur bred är er spis? Ja den är väl antingen 60cm, eller 90cm (eller nåt sånt) och likadant är det ju med det mesta, ert koksbord är ju gjort för att kunna bäras ut genom dörren osv osv, men i taiwan... nejnejnej.
Här har vi ett kylskåp av för mig okänd bredd (men det står ju på lappen såklart), hur som helst börjar kylskåpen på sådär 40cm Bredd, och sen finns det olika modeller med 5cm mellanrum, ända upp till monstervarianten ni har här på bilden. Och visst är det fint med lite valfrihet, men det gör det i stort sett omöjligt att välja ett kylskåp som man verkligen gillar, utan man får mäta upp hemma och se vad snickaren tyckte va roligt att ha för mått för kylskåpet, och sen sticker man iväg och köper första bästa i den storleken, inte så mycke att välja på.

Morsan o farsan gillar ju färsk krabba, men mycke färskare än den här kan ni ju försöka hitta hemma i Sverige, om det är så bussigt mot krabborna vet jag inte, men som ni ser så lever dom, man har bara bundit ihop klorna, och så upp på lite krossad is, och sen är det bara för kunderna på ica att plocka på sig.




Någon form av japansk svart bulle.
"Charcoal Bread"-nånting..






Här ser ni nån gatuförsäljare av lite allt möjligt, men särskilt Xiang Chang, som är en form av sluring, ja eller korv, eller vad ni kallar det. Det lite roliga är att just den här korven är känd för att den innehåller muskött.
Mmm... låter det inte gott?




Här har ni ju er favorit i egen hög person, med ansiktsmask o allt.







Ja jag får be om ursäkt för att jag va lite slö och inte orkade skriva så mycke den här gången, men den här killen skrev inte så mycke han heller, men man förstår ju vad han menar.



Ja just det ja, det ser väldigt osäkert ut att jag kommer att komma hem till Jul, innan ni börjar oja eller jubla kan ni ju ta er en funderare, är verkligen just du sådär jävla rolig att jag ska smälla 10,000kr för komma hem och hälsa på?