Avskeda en anställd och lite sådär

hej ja absolut inget viktigt att säga denna gången, så stimma inte upp er i onödan. Idag sitter jag hemma o jobbar, mår inte riktigt bra, stack hem efter lunch, har lite magknip. Ja jag gick till kontoret i morse men jag visste ju vad som skulle hända, såhär ligger det till.

Alla bilderna är från shanghai, förutom den sista.

Igår på eftermiddagen, ja nästan på kvällen, ringde vår tjej som har hand om ekonomin på kontoret. När folk från kontoret ringer till mig är det nästan alltid nåt problem som måste fixas eftersom jag har hand om sånt. Jag märkte hon lät lite spänd på rösten så nåt hade ju hänt, jo då började hon förklara att en kund hade ringt och ville beställa ytterligare några små set, det heter väl set även i sverige? eller produktpaket? ja ni förstår i alla fall, inget speciellt, men eftersom hon vår tjej kommer ihåg att dom beställde nån liten order för bara en sådär 10 dagar sedan eller två veckor sedan men inte betalade direkt (det är ju bara jobbigt att skriva ut check och sånt på såna småsummor, och det är en kund vi har haft sedan länge så vi litar på varandra) jo då påminde ju vår tjej henne om att dom inte hade betalat den förra ordern och kunde kanske slå ihop den gamla och den nya. Fast då kunden förvånad, "jo men, den betalade ju jag förra veckan när Fröken H (vi kan kalla henne så, från vårt företag) sålde 10 Set med produkter till oss. Vår ekonomi tjej förstod snabbt att nåt inte stod rätt till och spelade lite dum och vilsen och sådär, och fick kunden att faxa över en kopia av checken dom hade ställt ut, och man ser tydligt underskriften från fröken H (vår anställde alltså). Nu kan det ju tilläggas att fröken H är både väldigt slarvig och glömsk och eftersom den ställdes ut förra onsdagen och vi sedan hade exhibition (utställning), precis dagen efter är det ju lätt hänt att man stoppar ner checken i sin mapp eller väska eller nåt annat och sedan glömmer den, visst är det under all kritik att man slarvar med företagets pengar, men det är väl ändå, ja.. ni kan väl tycka vad ni vill om det. Men nu är det ju så med checkar att har man väl löst ut checken kan man inte om man sedan känner för det, sätta in pengar och på så sätt återställa checken, är den utlöst är den förbrukad, och det går aldrig att dölja eller trixa tillbaks på nåt sätt, alltså är det lätt för oss att kontrollera om checken är utlöst. Dessutom som ni förstår, om hon fick betalning borde hon ju levererat produkterna också. Jo det hade hon, det kunde vår kund intyga, dom hade 10 set + ett fåtal andra produkter. För det första stämmer inte priset på checken (som jag kontrollerade) priser är lägre än vad vi alltid använder, och oavsett vilken rabatt dom har, stämmer inte priset, utan nåt är fuffens såg jag. Men eftersom taiwan är lite mesigt och vår ekonomi-tjej inte visste vad hon skulle göra, så frågade hon mig, och efter jag hade undersökt saken kan man inte komma till någon annan slutsats än att en av våra anställda har levererat produkter, erhållit betalning i form av en check, undertecknat checken, och igår måndags kväll visste vi inte var pengarna för tillfället fanns. Eftersom vi i vårt förråd har det mesta en kvinna kan tänka sig gällande krämer, nagellack, etc etc, är det ju frestande att plocka på sig lite grejjer. Men eftersom varje produkt som tas ut från förrådet måste skrivas ut (eller vad säger man?) utav minst en av två tjejer som har rättighet att hämta ut matriel, (dessa tjejer har ingen rätt att sälja eller skriva på checkar för att försvåra för grejjer att slinka ut och säljas). Men eftersom jag var på plats en timme före alla andra i morse och kontrollräknade i förrådet stämde det mycket väl med att 10st set saknades, egentligen saknades det mer än 10 set, men det har vi inga bevis för vem som kan ha tagit. Men det är inga stora pengar vi snackar om, det kan va misstag eller felräkning, det var inga set vi pratar om utan smågrejjer som lika gärna kan kvitta, det är som att räkna spik på en byggarbetsplats eller synålar hos en sömmerska. Hur som helst när klockan var nio kom de två tjejerna som har rätt att skriva ut produkterna och då blev dom genast inplockade på chefens kontor (som jag redan avtalat om att få låna den här morgonen), då kollade jag med dom om dom skrivit ut några produkter till fröken H, men det hade dom inte. De visade upp sina papper, och nej det hade dom inte, sen var det dags för mig att ta ett snack till med ekonomitjejen för att kolla en gång för alla om allt hon sagt fortfarande var korrekt? Vi dubbelkollade namnteckningen, jodå, allt var som vi misstänkt. Ja det va bara att kalla in fröken H, jag visade henne kopian av checken och frågade om det var hennes namnteckning. Jo det var det.. (sa hon) Ok vänta då 1 min, så kallade jag in chefen och ekonomitjejen, och så frågade jag om hon hade någon förklaring. Ja vad menar du? (sa hon) Lyssna nu på mig, jag hoppas du inser allvaret i den här situationen... ja och så förklarade jag att hon hade 5 minuter på sig att förklara sig. efter diverse bortförklaring och ljug om att tjejerna tydligen skrivit under, men efter att ha kallat in de här två tjejerna och hon sedan ändrat sig att näe kanske dom inte skrivit under, osv osv, allt möjligt och fan o hans mormor... var de fem minuterna över, och fortfarande hade vi inte fått någon förklaring, så jag fick berätta att jag inte kan ta ett annat beslut än att du blir avskedad med omedelbar verkan, och att du har 5 minuter på dig att rensa ditt skrivbord. Du kan behålla pengarna från checken, men har du ytterligare ekonomiska krav på oss kommer vi att polisanmäla händelsen, vi kommer att kräva tillbaks pengarna, skadestånd, och du kommer troligtvis att få fängelse 1-3 månader (taiwan har väldigt hårda straff för ekonomisk brotsslighet). Jag vet inte vilka nerver av stål ni har där hemma, men jag tycker INTE sånthär är skoj, jag hade magknip hela morgonen, men nu är skiten över i alla fall. Hur som helst, chefen kom förresten ganska nyligen hem från Indien, och där är det ju lattjo. Alla är lite glada, småfeta, och ganska skojjiga, och så gillar så gott som ALLA att dansa! Om man jämför med kina är det jo som natt o dag, i kina gillar männen att supa och sen talla på tjejerna, och sådär, berättade jag förresten om hur extremt vanligt det är med förfalskade sedlar? Ja jag misstänkte ju det när tjejen på kinesiska motsvarigheten till ICA kollade vår sedel i en halv minut! en 100kr sedel, en halv minut, vek o kände o klämde osv osv, men vi hade en jäkla tur o slapp problem, men t.ex en annan tjej som jag känner som har nåt SPA och sålde en massa krämer och fotsalt, hon blev blåst på 800kr i fejkade sedlar! Helt galet! 800kr! I kina! kan ni fatta? Det är ju hur mycke pengar som helst, fattar ni hur hög procenten måste vara på fejkade sedlar? Ja jag tycker bara det är jobbigt, men dom är ju övertygade om att de är guds utvalda folk, så vi får väl se. Indien då? Jo förutom kryddstark mat, ett jäkla roligt folk, och lite smutsigt och illaluktande Bombay, hade chefen tyckt det var lite jobbigt med tiggarna. Tydligen är det vanligt att gangsters kidnappar barn, och sticker ut deras ögon eller hugger av händer eller armar för att sedan skicka ut barnen att tigga, och tydligen kan dom tjäna rätt bra med pengar. Allt går såklart tillbaks till gangstern. Jag vet inte vad som är rätt eller fel med att ge pengar till sånt här, vi vet ju alla vart det går, men när det kommer ett barn i 7års åldern, med en avhuggen hand, och gulbeigevitt alldeles smutsigt knyte om stumpen där handen skulle suttit, och man ser att det är rött igenom eftersom det blöder, och hon är alldeles svart i ansiktet av all smuts o skit, och bara gråter och gråter, och man ser hur tårarna blir alldeles svarta och lämnar rena våta spår på kinderna av smutsen som försvinner av tårarna, och när hon knackar på din bilruta med stumpen utan hand, som är alldeles blodig. Och man tänker på lintottarna hemma som har sina barnvagnar och dagis och fruktkompott klockan 14:00, och så tittar man på henne, det svarta lite lockiga håret, de mörka ögonen, och ser hur förtvivlad hon är, oavsett vart pengarna går, har hon lika ont i sin arm, den blöder lika mycket för det, och hon måste sova ute, jag vill inte ladda upp bilden, det gör för ont.

Ni får en bild på mig istället, hoppas den räcker fint.

Men ni kan väl i alla fall tänka lite på henne, kanske det hjälper.. det kan i alla fall inte bli värre..

Idag är det onsdag, då är det ladies night, man kanske skulle ut o dansa lite?
Kjelle har ju sitt knep me "knärycket", jag måste också hitta nåt knep, tills dess kan ni väl kolla in kjelle.

Ni har videon här nedanför.

Back in Taipei

Ja hejsan, jag vill bara uppdatera er lite på hur det var i Kina.

Vi samarbetar med ett företag i Shanghai som håller på med hairstyling, och dom bjöd såklart på gratis hårklippning, egentligen var det inte själva klippningen i sig som var så speciell, utan deras produkter för att färga håret. Det är nåt amerikanskt grejs, som tydligen är bra som fan; nu är det ju bara så att vi är i Asien, och i asien så har dom inte riktigt koll på oss västerlänningar, så när dom skulle färga mitt hår kan jag utan att överdriva påstå att jag såg ut som världens största påskyckling, det var det värsta, jäklar va fånig jag såg ut. Men efter att chefen sett mitt ansiktsuttryck dagen efter och själv bedömt det, fick jag en ny färgning av deras mästare, han som utbildar alla andra hårstylister inom färgning i Shanghai, och det blev ju som natt o dag, han räddade mig från att se ut som en byfåne i en månad (innan jag kunde klippa av skiten). Hur som helst, jobbar jag ju me folk o sådär, så det är klart jag snackade med deras human resources department, ja vad säger vi i Sverige? Samma? Ja jag snackade med deras personal och rekryteringsansvarige, och det var ju intressant. Kina har stora problem med "service", det är på många håll ett helt okänt begrepp, och som jag tidigare försökte förklara så har dom ju inte så mycke stil och är ganska äckliga de här kineserna. Så jag frågade lite försiktigt går det verkligen att träna vissa kineser inom vissa områden, jag menar är det inte svårt att förklara vad bra service är ifall de aldrig sett det, och liknande grejjer. Jo förklarade den här mannen, som va ganska rolig, men väldig rätt-fram i stilen. Det första steget är att man tvingar alla till att duscha på morgonen innan man kommer till jobbet, men eftersom många inte duschar mer än ett par gånger i veckan, är det inte alla som har dusch, utan går till såna allmäna bad eller duschus, så då har man en dusch som de anställda kan använda om de kommer till jobbet lite tidigare. Alltså steg ett är att man måste lukta ok, det innebär att man tvingar folk att borsta tänderna och duscha. Nästa steg förklarade han var att skicka sina anställda (som var ämnade för lite högre befattningar) till att bo en vecka i ett femstjärnigt hotell. Här fick de se att ett renstädat rum är just "rent", och att en ren toalett inte har bajs på ringen, eller ingen toasits alls eftersom man ställer sig upp på porslinstoaletten för bajsa, utan nej, rent är 100% rent, dessutom får de njuta av proffsig service, inge spott i lobbyn, renstrukna skjortor på de anställda, alla i samma uniform eller varianter av samma uniform beroende på grad eller avdelning inom hotellet, dessutom inte minst, ett leende! För är det nåt kineserna inte begriper, är det att le och vara artig, inte ens deras flygbolag försöker vara lite trevliga, otrevliga jävlar, och inte ett leende så lång ögat kan nå. Dessutom ville jag ha kaffe, först fick jag en kopp te, då bad jag om en kopp kaffe, så fick jag en kopp kaffe, men fan knappt halva koppen full, så då bad jag om mer kaffe, då häller hon i te (ja det gjorde hon!) och tittade på mig precis som att ja nu har jag väl gjort mitt? Jag tittade minst sagt förvånat tillbaks på henne och kunde inte begripa hur hon kan tro att jag ska acceptera att halva min kopp kaffe är te! Va e de liksom!? Jag förklarade att antingen tar hon med sig den koppen ut och slänger den, eller så ger hon mig en ny kopp med kaffe, bara kaffe, ok? Jo det va ju ok, fast det var ju med en sur min. Men det är alltid såhär! Jag menar i thailand kan man väl skoja lite om det här med "Same Same - but different". Det tycker t.om thailändarna själva är lite roligt att dom försöker sälja det mesta och låtsas om att det är ju ungefär samma, fast alla vet att det inte är samma, men i Kina är det samma! Te är samma som kaffe, och fis vid matbordet är väl inget att bry sig om, och att låta folk gå ut ur hissen före man tränger sig in med väskor och allt, det är väl ingen skillnad? Eller att hålla inne knappen för att låta dörren vara öppen när folk som är fullastade kommer, nja det är väl inte så noga? I kina struntar man i stort sett helt och hållet i detaljer, när jag köpte några grejjer för nagel, ja strunt samma, men det är ett pulver som man gör nagelförlängningar med, inget speciellt, kalla det cement om ni vill, men det finns såklart i olika färger, vitt, snövitt, äggvitt, naturlig, rosa, genomskinlig, lätt beige, osv osv. När man då ber om natural, kan man få en burk med rosa, och då står man där och försöker förklara att jo men jag ville ju ha den där andra, och då ser dom helt oförstående ut? Det är ju liksom samma? Och ingen förstår vad man menar! Det är precis som hon flygvärdinnan som tycker te o kaffe är samma, folk tycker man är "ajamen, va e de för petig typ" när det kan röra sig om så totalt helt fundamentala skillnader.

Sen gäller det ju att hålla sina medarbetare i örat också, det är ju såhär att vi alla har viss personlig matriel, t.ex kan ju vår tjej som Nail Teacher, hon har ju nagellack, filar, och klippverktyg och sånt som är inköpt och bekostat av företaget men som ingen annan får använda än just henne, detta är ju pga annars skulle dyra grejjer lätt försvinna om ingen är personligt ansvarig för det, ja hur som helst, ni fattar grejjen. Men så har vi ju också vissa grejjer som alla både kan och får använda, ett exempel på detta är våra olika väskor som tillhör företaget men som alla använder, ena gången kan det vara vår Make Up Teacher som stoppar ner sina grejjer och åker till Taichung och sedan kommer tillbaks samma dag, men då måste hon packa ur väskan så att nästa person kan använda den, mycket enkelt, eller hur? Men det betyder ju viss frihet under ansvar, att man litar pa att vi alla vårdar vår matriel och lämnar tillbaks den i samma skick som vi tog den.
Jag kan också förtydliga för det där hemma som inte har det klart för sig, jag jobbar inte här för att vara Mr Popular, i min arbetsbeskrivning ingår också att ge dom en spark i röven när det behövs, (och det behövs mest hela tiden).


Förresten, det var ett tag sedan jag laddade upp videor, och för er där hemma är ju detta inga nyheter, men ni kanske har missat nåt av det. Jag kommer i fortsättningen att då och då ladda upp några klipp från teveprogramet 100 Höjdare, från kanal 5.
Denna gången är det om Ivan Trygg som Bor i sin Volvo Amazon året runt.
Tills nästa gång - pussipuss!

Jobb i Kina

Shanghai

Ja då var man i Kina för första gången, och här upphör man aldrig att förvånas.

Har ar allt fejk, typ 80% av allt som kops ar fejk (skojar inte). Det finns fejk allt, fejk cigarreter, fejk nagellack, och fejk agg! Javisst, det ar inte riktiga agg, utan fejagg, som ar producerade i fabrik pa kemisk vag.

Man har kanske (om man inte varit i Kina) tron om ett ganska fattigt land, jordstampade golv, men med en jäkla fin sammanhållning, ja lite av broderskap och jämlikhet i kanske ett av världens fattigaste men med ett av världens snällaste och mest tåliga folk.

Ja den bilden är inte lite fel, utan HELT fel! Inte en siffra rätt, nu är visserligen inte Shanghai där jag för tillfället befinner mig bästa sättet att avgöra hur kineserna är, men jag har Taiwanesiska vänner som varit runt i stora delar av Kina och om vi räknar bort den Nordöstra provinsen, kan man sammanfatta att det här landet med världens högsta andel skitstövlar.

I allmänhet kan man väl säga att alla tänker bara på sig själv, ja och då menar jag inte som ni nu kanske tror ”jo dom sätter nog sig själva i första rummet” eller, ”jo men det kan man ju förstå att man tänker på sig själv först ibland”. Men som vanligt finns det ingen gräns på vansinnet här, det är inget ovanligt att en 5 filig motorväg saktas ner av att 5 långtradarchaffisar försöker köra om varandra i sådär 30km/h och nästa i 31km/h, och nästa i 32km/h, det leder till att medelhastigheten ibland på dessa 100-vägar i stort sett kan bli noll, då visar sig också den andra fina kinesiska egenskapen – det minst sagt häftiga humöret. När det här händer är det inget ovanligt att sådär 30-40 bilar lägger sig på tutan, och dom ger sig tamejfan inte. När det då rör sig om såna här omkörningar som utan problem kan ta kanske en till två minuter, kan ni ju tänka er hur stämningen är på vägarna när folk beter sig såhär.

Jag är inte den som vill gnälla, och tycker att folk som struntar i rödljus och lite sådär det kan man ju tåla, dessutom kör ju folk utan hjälm och bilbälte och sånt här i Asien, men det finns ändå nåt rimligt i det hela, även om det kanske inte är supersmart. Men i Kina är det nåt helt annorlunda, det finns liksom ingen vett och sans i huvet på dom. Dom tutar HELA tiden, och trots att det är rött ljus, och fotgängarna har grönt, så får man ju enligt lag i Kina svänga höger trots att det är rött, det leder ju till att folk som i frid och fröjd är på väg över gatan med grön gubbe, får hoppa undan när taxibilarna bara blåser på i full patte och bara tutar vansinnigt. Det som upprör mest är själviskheten, att man liksom inte tolererar det minsta att någon kommer i vägen för en, medan man själv utan problem kan stoppa alla trafik genom att försöka sig på en u-sväng mitt i rusningstrafik på en åttafilig väg.

Det som är positivt är att de prostituerade inte är jobba och aldrig ger sig med sina skamliga förslag, detta kompenseras tyvärr av att tiggarna är av aldrig skådat slag, dom ger sig inte, jag kan redan nu säga att det bara är en tidsfråga innan jag ger en utfattig och hungrig tiggare en smocka mitt i ansiktet, och jag är fullt medveten om att detta inte gör dennes situation bättre, men bara för att man har det lite risigt, kan man inte bete sig hur som helst, jag har aldrig i hela mitt liv varit med om något liknande, dom är så helt otroligt ohyfsade.


Som god tvåa på jobbighetslistan är inkastare/försäljare, att springa efter en 200m för att tjafsa om den där jävla Shanghai Noodle bla bla, när en inkastare inte gav sig och kunde hålla käften, och först sprang efter mig två kvarter, och sedan när jag fick ett viktigt samtal från Indien, och eftersom jag är i Kina och har såndär Roaming, och själv får betala för varje minut, och dessutom mottagningen från Mumbai till Shanghai var under all kritik, och så den där killen, den jävelen som trots att jag visade flera gånger att jag hade uppskattat om han kunde dämpa sig lite, ja då brast det bara, och efter en hel följd av snabba svordomar plus diverse ord om hans homosexuella utseende och kanske att jag möjligtvis hann få ur mig att om han inte drog åt helvete omedelbart skulle jag urinera framför hans jävla restauranghelvete, till sist va poängen hemma och han begav sig iväg.


Jag har all respekt för försäljare som inte takes No for an answer, alltså att man kanske inte bara accepterar ett nej hursomhelst, men man måste respektera folk som verkligen inte vill.


Annars då? Jo Shanghai är ju som väntat fullsmockat av turister från alla världens hörn, och alla möjligt lycksökare och kvinnliga motsvarigheter, men väldigt välorganiserat. Ja nu funkar det ju ibland sådär, eftersom folk inte ser något samband mellan att om man slänger allt skräp på golvet/marken, så blir det smutsigt. Spott, cigaretter, papper, plastpåsar, det finns inga betänkligheter när det gäller att smutsa ner, dessutom har kineserna ingen riktig lust att ha det rent, det är liksom ingenting viktigt, dom lägger inte märke till och har inge djupare värderingar angående råttor, skadedjur, smittsamma sjukdomar och ordning och reda. Dom luktar illa, ser illa ut, pratar högljutt, gärna med mat i munnen, endast för att avbrytas med en brakskit eller en rap.


Det man å andra sidan kan berömma dom för är ju att dom lyckas slå mynt i allt, precis allting kan man tjäna en krona på, det som är lite synd är ju förstås att om man inte kan tjäna en krona, så finns det ingen hejd på hur otrevlig man får lov att vara, 3 ggr de senaste dagarna har jag blivit mer eller mindre totalt förnedrad för att jag gick in i två cafeterior och en seven eleven butik som utan någon skylt, varning, text, eller på annat sätt möjligt vis att få reda på att det var stängt, men det var det tydligen, och med apvrål blev jag utvisad och mer eller mindre utslängd. Att jag aldrig nånsin i hela mitt liv tänker sätta min fot i en ”Family Mart” i Kina och några andra ställen, gör kanske inte att hela deras kedja går under, men jag gör mitt ställningstagande, så får ni andra göra vad ni vill.
Jag ber er ocksa noter att Starbucks kan tranga sig pa var som helst, nar som helst, hur som helst, det finns inget bygge som ar kulturellt nog for att halla kapitalismen borta, det finns forresten Starbucks inne i forbjudna staden i Peking ocksa.

Ja dom slarvade förresten bort min väska när jag landade i Shanghai, men det är ju bara olycksfall i arbetet, och den kom tillbaks efter två dagar. Så ingen större skada skedd. Eftersom taxin inte går att lite på här, har vi egen chaufför, det är en byfåne som konstant kör med helljuset på när han inte ska, och inte tycker det är dumt att tuta sådär 10ggr i snabb följd på nåt helt onödigt, mitt inne i ett bostadsområde 01.00 en tisdag morgon.

Jag tycker bara hela den här atmosfären av otrevlighet är jobbig, ingen visar hänsyn, ska man ut ur en hiss väntar ingen på att alla först ska gå ur, utan man bara tränger sig in med väskor och allt så fort som möjligt, sen är det upp till dom inne i hissen om dom lyckas hinna ut innan hissdörrarna stängs, likadant är det med tunnelbanan, där man i Taipei har stora skyltar och pilar för hur man ska stå och vänta, och där ska man gå in och där ska dom gå ut, och vänta på din tur, och visa hänsyn, prata inte för högt, osv osv. Jag behöver väl inte förklara hur det går till här, det kan ni redan räkna ut.


Nästa vecka bär det av till Indien, det ska bli intressant, ska försöka ta lite kort o så om jag hinner, kanske på nån skön trehjuling eller nån tandoori kyckling. Jag har inga direkt förväntningar, så vi får se hur det går, förhoppningsvis en bra kombination av jobb och även lite kulturellt utbyte. Nu är jag ju inte mycke för indiska filmer, dans o sång, men vi får väl se, jag kan lova, lyckas dom bara få upp mig på scen, lovar jag att det ska förevigas (om möjligt) och sedan ut på Internet så ni kan få er ett gott skratt.


Maten är fin i Shanghai, fast lite synd är det med alla föroreningarna som gör att vädret inte direkt är klarblå himmel och doftar timotej, det luktar mest diesel o gammal fis.


Ni som tror att jag tatuerat mig får nog vänta lite till på det, men den dagen kommer väl också, men det är en alkohol baserad body painting, gjord med airbrush. Det roliga är att killen som äger företaget (en kines) har bott i Danmark i tjyve år. Så det va skönt att få snacka lite danska, även om jag inte är helt flytande, förstår jag ju allt han säger, och man har ju snappat upp lite under alla sina år med dansk teve, även om det kanske inte är som kvarteret skatan, jag säger bara ”ah så håld då Käft Mads!” men roligt är det i alla fall, vi får se vad som händer, men vi kanske ska samarbeta med honom och sälja hans produkter i Taiwan, det hade varit roligt.

När jag träffade honom först så frågade jag på kinesiska om han snackade danska, och med tanke på mitt utseende vräkte han direkt ur sig ”AH EN DANSKER!!” ja jag lyckades lugna ner honom och vi skojade friskt på vårt egna språk medan alla runtomkring inte förstod vad det var för rotvälska vi kommunicerade med, men som en äkta dansk avslutade han ändå med att det va ju för jävla synd att jag kom från fel sida sundet, men att de va ju ok ändå.
Den där ”tatueringen” stannar i 7 dagar officiellt, och som vanligt i Sverige betyder väl det ca 6, medan här i Asien där allting är om-hörnet-garanti, och det vi hemma kallar ren lögn o lurendrejeri är ”markandsföringsstrategi” eller ”det kanske jag sa, men det vet ju alla att vi inte…” osv, där håller en sån tatuering i ett par dagar, kanske sådär 2-4 dagar beroende på hur mycke man svettas o sådär.


Hoppas ni har det fint dar hemma, vi avslutar med ett glatt leende, det ar klart jag ar glad nu nar ni hunnit anda ner pa sidan pa min blogg.


Puss